Årets första tävling inuti ovalen – 21:a säsongen

 Den gångna helgen tillbringade jag på Sävebanan tillsammans med lite domare, arrangörer mm och ett gäng flotta hästar. Denna säsonge är den 21:a säsong som domare på islandshästtävlingar! 

Fredagen var kall och vi huttrade i de friska vindarna från havet. Lördagen och söndagen väder bjöd på sol och avsevärt mindre blåst. Vi domare bodde på ett Hotell i Eriksberg, en gammal varvsbyggnad som var ombyggt till ett coolt och fräscht hotell med en underbar utsikt från restaurangen. Dagarna var så långa med tävlingsklasser från 9-20 så något mer spännande än skymningen över Göteborg och vattnet hann vi inte se. Dessa långa dagar blev en form av ”noll”-ning av vårt ny tillskott bland de nationella domarna, Kamilla Gaude. Det blev många roliga historier och mycket skratt i en språklig mix mellan svenska och engelska. En traumatisk upplevelse inträffade dock  – den var ”önbelivibel and has set a new standard”  ;)

 Det var hög klass på tävlingarna och många många fina prestationer och ekipage som utvecklats under vintern. Det var många mycket bra prestationer och vi fick dela ut flera 8:or och t.o.m högre! Mitt urval nedan är helt hämtat ur hjärtat. Vilka prestationer förtjänar nu extra uppmärksamhet?

Lördagmorgonens uppvaknande i samband med den första femgångshästen: Oliver fra Kvistum. Vilka stora smidiga, härliga rörelser! Underbar häst och bra prestation. Under den här särdeles goda femgångsuttagningen så ramlade det in flera bra prestationer både förväntade och nya. Det är verkligen VM-klass på femgången. Femgång tycks vara trendigt i vårt land…. I Norrköping så hänger Hrekkur-Pekkur och jag på leker med dem, spännande…. 

T2 vann föga oväntat Linda Antonson på Isak som såg ännu mer självklara ut i det valfria samt det tygelfria momentet.  De såg ut att bara äga banan när de kom in… WOW!  

Speedpassen tog Anna Björnsson hem på bra tid, trots den tyvärr torra och lösa banan. 

Några av mina ambitiösa och duktiga ridelever tävlade i helgen på Stormur och nådde final, SM-kvalade samt personbästa!  Grattis till er alla!!! Ett litet extra grattis till Kelly kvalade nu till SM i stilpass på fantastiska 6,30p!

Och så är man farmor…

Faktiskt måste jag med ge att jag känner mig som en farmor när det är fyra hästar som tränas nu som är efter min älskade Hrekkur-Pekkur. Tre femåringar samt en fyraåring, helt fanstastiskt att få följa sin avel.

Nu är det som ni säkert märkt inte så ofta någon fotograferar när jag tränar hästarna, men ibland sker det ändå.

Töltbilderna är på Feila 5år undan Ösp, som jag tävlade i femgång och T2 under 2001-2005, med två A-finaler i T2 på SM som främsta meriter. Feila kom till året efter att Ösp fått sin ena äggstock bortopererad. Feila är ett femgångssto som man bara blir glad av att rida. Hon har en luftig och fin tölt i flera tempon. Planen är att hon skall på visning.

Travbilderna är på Reginn 5år mor Maria som jag tävlade i femgång 1998-2000. Reginn är en stor och flott fyrgångsvalack med bra grundgångarter nu börjar han även finna tölten.

 

Tja, man är väl en stolt farmor!

Vackraste ridbanan och solbränna

I jobbet som frilansande Ridinstruktör för Islandshäst tillbringar jag många timmar på allehanda ridbanor runt om i landet.Den här annandagen har jag haft en ridkurs på i min mening Sveriges vackraste ridbana! Titta på utsikten över sjön, hagen och vitsipporna. Vackert så det nästan gör ont i själen. Nu skulle tiden få stanna ett tag, innan alla insekter och med en behaglig utetemperatur. Förutom den vackra utsikten, härliga ryttare och hästar infann sig ockå den första möjligheten att påbörja årets solbränna.

Gänget som tränade var en samling härliga och ambitiösa ryttare som mellan varven vi ses tränar på flitigt och når utveckling. Underbart, vi ses snart…

God generalrepetition i Norrköping

Våren har kommit, eller kanske snarare sommaren och nu börjar det bli dags att kvittera ut vinterns träning.  Inför de nationella tävlingarna tycker jag det är bra med en generalrepetition. Vi har ju inte tävlat sedan i augusti och då är det bra att ha en tävling i kroppen någon månad innan det är dags på riktigt. Sagt och gjort, långfredagen tillbringade vi på Dyggurs Vårtävling på Himmelstalund. Himmelstalund är en bekant tävlingsplats där det alltid är välorganiserade tävlingar, bra banor samt fullständiga framridningsmöjligheter.

Den senaste dryga veckan har jag lidit av ögoninfektion, men nu fick den vara slut. Det går ju inte att tävla som blind.  Alltså fick linserna flytta in i ögonen under tävlingsdagen.

Först ut var Femgången, smart nog av klubben fick alla prova på att rida eget program, F1. Hrekkur-Pekkurs och mitt program satt finfint i alla moment och vi fick flera 7:or o 7,5:or för passträckorna.

Efter lunch var det Stilpass och läggningarna var säkra och bra, men jag behöver justera lite för att hålla hela sträckorna i passen. Tiden var bra, Hrekkur är vägvinnande.

Slutligen på denna späckade dag var det dags för tölten, framförallt arbetstölten har nu förbättrats den här vintern.

Kvällen avslutades med videoanalys av dagens prestationer hos vänner med sushi och kallt vitt vin.

Ögoninfektion – ridning i blindo

 Lyckligtvis brukar jag tillhöra de friskas skara, men icke så den sista veckan…

En ondsint ögoninfektion har drabbat ögonen så de är röda och variga. Det är t.o.m så illa att jag inte kan använda linser så dagarna tillbringas i glasögon precis som 1982-84. Men tro inte att jag rider i dem… Ridningen sker i blindo på ridbanan. Egentligen är det märkligt hur mycket alla sinnen är inblandade i ridningen. Synen hjälper till att utvärdera ur hästen går, men nu så är det diffust. Undra om hästarna märker av sin i suddighet famlande ryttare? Stackars dem i så fall

FEIF seminarium – våren, bröderna Grimm och VM

Varje vår möts de flesta FEIF sportdomare på domarseminarium. Vi får någon eller några föreläsningar och så dömer vi och diskuterar bedömningar. Årets seminarium var i Österrike på den blivande VMbanan i St Radegrund. Bodde gjorde vi i Burghausen, Tyskland. Vilken stad! Det var som att bo mitt i Bröderna Grim-land. Burghausen hade fått namnet av borgen som låg uppe på ett berg omgiven av en meandrande flod. Borgen innehöll alla attributen, omgiven av vatten, klaffbro, lång mur och en massa vakttorn. Utanför den låg staden där vi bodde. Lägligt nog nära byns katolska kyrka som envisades med att påminna om sin existens kl 5, 6, 7, 7.30, 7.45 osv på lördagmorgonen!!!

Själva VMbanan ligger på andrasidan floden och ca 20 minuter in i Österrike. Platsen var fin, men gav ett litet och trångt intryck. För att få plats med läktare behövdes en massa jordmassor bygga på ett mindre stup. Ur tävlingssynpunkt tror jag att det blir bra med en genomtänkt logistik.

Förra året var en nära dödenupplevelse ur matperspektiv med bröd, korv i tre dagar. Nu visade det sig att Österrike innehöll mycket bättre mat och cateringenfirman (samma som ansvarar på VM) serverade god mat. Så när som en hårig fläskbit!

Seminariet då…

Arbetet med att främja den god hästvänliga ridningen fortgår och vi dömde ekipage avseende gångarter och ridning. Det finns god ridning att belöna, osnygg ridning som mest är oestetisk samt slutligen grov ridning som är mer illa för hästen. På kontinenten har islandsridningens grövre varianter tyvärr uppmärksammats mer än de goda exemplena, vilket mynnat ut i ett återkommande tema om ”the good, the bad  and the ugly” för att travestera en spagettiwestern.

SvRF och SIF – tja, hur kan det påverka…

Jag har funderat länge på om jag ska/kan/bör skriva ner mina tankar kring detta… Nu gör jag det, men dessa funderingar är helt och hållet mina egna privata funderingar! Det vill jag först betona….

Vad innebär ett samarbete?
Ekonomiskt perspektiv

SIF – tjänar pengar/minskar utgifter.

• Behöver inte ansvara för tävlingsbiten.
• Ryttarlicensintäkterna försvinner.
• Inget styrelsearvode för tävlingssektionsansvarig.
• Färre personal behövs på SIFs kansli.
• Ungdomar får bidrag till sin verksamhet, vilket å andra sidan är möjligt redan idag. Jag har fakturerat SISU flera gånger.
• Behöver inte finansiera landslaget.

SvRF – tjänar pengar

• Tävlingsansvarig Island har ingen arvodering.
• Hästlicenser för alla tävlande hästar
• Ryttarlicenser för alla tävlande
• Tränarlicenser för alla instruktörer som vill stå med på hemsidan.
• Domarlicenser för alla dömande domare. Oklart huruvida fortbildningen/domarseminarier ingår.
• Förhållandevis få ungdomar som skall ha del av tillgängliga pengar.
• Finansierar landslaget – jämför islandslaget med fälttävlan avseende storlek på sport.

Medlemmen

• Får betala hästlicens – ny utgift!
• Får betala ryttarlicens – viss skillnad i kostnad. De skånska ryttarna som åker till Danmark och tävlar och kommer att behöva internationell licens, vilket de inte behövt tidigare!
• Får troligen betala mer till sina instruktörer för att täcka deras licenser.
• Får troligen betala mer till sina domare för att täcka deras licenser.

 Som tävlande behöver jag inte rida för en islandsklubb, utan kan välja vilken ryttarförening som helst. Den ryttarföreningen i sin tur behöver inte anordna islandstävlingar. Vilka skall då anordna islandstävlingar? De ”gamla” islandsklubbarna? Vill de göra det om de får färre medlemmar?

Tyvärr tror jag inte Islands-landslaget kommer få lika mycket som fälttävlan, vi är inte en OS-gren och vi är inte lika stora internationellt. Här behövs i så fall garantier som inte kan tas bort med ett SvRF-årsstämmobeslut.

Var blir kvar av SIF? Tja, en intresseförening för de som tycker det är intressant att vara med i en förening för dem som gillar islandshästar. Det handlar alltså om ett visst nostalgivärde samt hur mycket jag värderar att få tidningen Islandshästen samt tillgång till World Fengur.

Demokrati

I dagens SIF är demokrativägarna förhållandevis snabba och korta, vi kan ringa/maila och fråga/påverka, i SvRF kommer vi att hamna längre ifrån speciellt då vi saknar kontakter mm.

Vi är den tredje största sporten, men har bara ca 6% av medlemmarna. Hur kan vi då påverka vår sport? Genom att engagera oss i distrikten är svaret från SvRF på ordförandekonferensen. Tyvärr har vi inte kontakterna och kunskapen inom de andra grenarna och kommer då tyvärr hamna på efterkälken ett antal år.
En annan avgörande skillnad är att många av oss som brinner för våra islandshästar och vårt förbund är också företagare. Inom SvRF är företagare diskvalificerade från styrelseposter mm. SIF är tvärtom uppbyggt genom folk som med en gedigen insikt om verkligheten har varit med och byggt upp verksamheten. Flera av våra bästa styrelserepresentanter genom åren har själva varit företagare inom Islandshästar.

Det här är en alldeles för stor fråga för att ta ställning till och därför skulle en bra styrelse i SIF ha genomfört en seriös och oberoende konsekvensanalys av hur ett samarbete SvRF – SIF skulle påverka oss. Tyvärr har styrelsen endast kommunicerat via möten med extremt dålig framförhållning både avseende datum och lokal.  Jag anser det respektlöst mot oss medlemmar. Att möten blivit inställda är bara tecken på den usla framförhållning, att ämnet engagerar märker vi som är ute och rör på oss. Hade styrelsen verkligen velat haft en öppen debatt med oss medlemmar hade dessa möten legat där många av oss aktiva har varit de senaste veckorna: Domarseminarium, Instruktörsseminarium på strömsholm, Islandshästensdag i Helsingborg, Istölten på Dille.

Till sist måste jag ställa mig frågan….. skall vi samarbeta? Vill vi förlora vår kontakt mellan sport och avel?  Varför är vi, SIF, intressanta nu? Beror det på SvRFs förlust på 2 miljoner? Är det deras förlust  jag som islandsryttare, tränare, domare skall finansiera? Är det därför de är så angelägna nu, med samma avtal som 1994,…..